Välkommen till oss!
Vi är ett ”växthus för människor” där funderande, tjärdoftande, debatterande, sprattlande, skrattande människor möts och hjälper varandra att växa.
Skolan är alkoholfri eftersom droger av alla slag hindrar oss från att växa. Istället kan du söka nya utmaningar i gymmet och på klätterväggen, uppleva havet i kajaker och träbåtar och finna nya vänner i Zekes Café.
Läs mer om livet på skolan via länkarna här nedan:
TIDIGARE STUDENTER
Läs mer om vad några av våra tidigare elever berättar om sin tid på Stensund.
”Ju större olikheter, desto mer stimulerande!”
Tjugonioåringen Robin Lindgren går Allmän kurs beteendevetare för att äntligen skaffa sig högskolebehörighet. Vad han ska läsa där vet han inte riktigt ännu, men han tycker att psykologi är väldigt intressant.
–”Förut har jag alltid haft svårt för studier, men här har jag blivit personligt engagerad i kursen”, berättar han. Klassen är en bra blandning av olika åldrar och livserfarenheter. ”Vi trivs bra ihop och utvecklas tillsammans”, säger han. ”Ju större olikheter desto mer stimulerande!” Robin har valt att bo på skolan eftersom han har behov av struktur, något som inte funkade för honom på gymnasiet.
På Stensund har han kommit in i positiva rutiner, med träning, kost och sömn, som hjälper honom att klara av skolarbetet. Att skolan har en tydlig alkohol- och drogpolicy är också viktigt för att det ska fungera.” Jag tror bara att jag har varit borta en dag det här läsåret”, säger han.
Robin har läst in alla behörigheter på två år på skolan. ”Det hinner man. Lärarna är duktiga, engagerade och pedagogiska”. På fritiden spelar Robin fotboll i ett lokalt lag, men är även engagerad i skolans idrottsförening och ser till att det händer grejer på skolan kvällstid. ”Skolan är som en stor familj, en mysigare variant än gymnasiet”, säger han.
”Jag är här för att jag ska bli polis”
Yamandu Cano Gonzalez går allmän kurs polisförberedande på Stensund. ”Jag har inte alltid varit den bästa versionen av mig själv”, säger han. ”Jag var strulig och slogs.” Nu vill han vara med och ge tillbaka till samhället. Yamandu har arbetat som integrationspedagog för ensamkommande flyktingbarn, men upplevde att riktlinjerna för hans arbete var för luddiga.
Eftersom han fortfarande vill hjälpa människor siktar han nu på att bli polis och går polisförberedande för att läsa in högskolebehörighet. Med sina 30 år är han äldst i klassen och har mycket erfarenhet att bidra med i diskussionerna. ”Jag gillar folkhögskoleandan. Det är inte en massa prov. Jag lär mig bättre genom att diskutera”, säger Yamandu, som tycker att lärarna är bra på att lyfta fram det som är bra hos alla.
Klassen har även fått träffa olika sorters poliser och varit ute på en del studiebesök för att få en bild av polisyrket. Nästa vecka åker de till Rinkeby och träffar poliser där. Yamandu uppskattar också den fysiska träningen han får på lektionstid. Han har ett träningsschema som ska förbereda honom.
”Jag har utmanat mig själv och blivit den jag vill vara”
Mimmi Kårlycke är en nittonåring från Södertälje som efter två år på Livslinjen går ut med grundläggande behörighet för högskolestudier. Vägen dit har inte varit spikrak. Mimmi har varit sjukskriven i perioder och det första året på Stensund var riktigt jobbigt.
-”Förra året sa jag nej till saker och var inte med, nu säger jag nej först men är med ändå. Jag har utmanat mig själv och blivit den jag vill vara”, säger Mimmi. ”Jag bryr mig inte lika mycket om vad andra tycker längre. Jag duger precis som jag är!”, fortsätter hon.
På Livslinjen jobbar Mimmi med att stressa ned och släppa sitt kontrollbehov. Hon rensar tankarna och får ny energi när hon promenerar eller tränar på gymmet. I framtiden vill Mimmi jobba med människor. Planen är att söka tillhögskolan till hösten. Det känns fortfarande ovant att det går så bra. ”Det känns inte som att det är jag! Men man måste tillåta sig att lyckas”, konstaterar hon klokt.
”Jag har svårt att sitta stilla hela dagen”
Kristoffer Wall jobbade som kock på dagis hemma i Lycksele när han blev tipsad om kursen Äventyr och träning. Han är intresserad av media och skulle vilja läsa på högskolan, men hade massor av behörigheter kvar att uppnå. ”Jag har svårt att sitta still hela dagen”, berättar han. Därför kändes det som en bra idé med en allmän kurs med fokus på träning.
På kursen har han bl.a. njutit av att paddla kajak och segla allmogebåt, men Kristoffer fastnade också för klättring, trots att han är höjdrädd. Han utmanade sig själv och tog grönt kort. Nu tränar han vidare kvällstid och ser fram emot när klassen ska klättra utomhus till våren. Att sköta skolan har också varit en utmaning. På gymnasiet struntade han i läxorna och kom inte upp på morgonen. Det blev mycket alkohol och destruktiva beteenden. Han valde att bryta med gamla vänner, bli nykter och satsa på sig själv. På Stensund har Kristoffer hittat nya vänner.
”Här får man vara som man är”, säger han. På fritiden skriver han dikter eller ”bara texter där jag spyr ur mig en massa känslor”. Kanske fortsätter han på en annan folkhögskola till hösten, där han får jobba vidare med sitt skrivande parallellt med de behörighetsgivande ämnen han har kvar. ”Nu djävlar ska jag få det här klart!” säger Kristoffer beslutsamt.
”Alla hantverk man lär sig bidrar till varandra”
Oscar Raleigh är en tjugosjuåring från Skåne som går på Stensunds båtbyggarskola för att fördjupa sig i olika hantverkstekniker. Efter en timringsutbildning har han redan jobbat i några år med att bygga hus, bryggor och broar.
-”Det jag kan är ganska grovt”, säger han. ”Nu vill jag bredda min kompetens för att bli en mer mångsidig hantverkare.” Här bygger Oscar en segeleka i furu; en ”korsuddare” tillsammans med en annan kille. ”Att tillverka något så komplicerat med en främmande människa är en utmaning som får mig att växa både som person och som hantverkare.
Stundtals vill jag bara lära mig olika sätt att bygga på. Men det har satt igång en massa positiva processer i mig”, säger han. De två lärarna är också väldigt olika. ”En säger något, nästa dag kommer den andra och undrar varför man gjort så… Man måste välja sin egen väg och ta till sig det som känns rätt.” Under läsåret ingår även repslagning, segelsömnad och tjärbränning.
-”Alla hantverk man lär sig bidrar till varandra”, menar Oscar, som pular vidare i verkstaden på fritiden. Ett mål han har är att följa med en kompis på en jordenruntseglats. Han vill åt den uråldriga känslan i seglingen, som har samma villkor nu som i alla tider, där resan är målet. Då är det bra att kunna reparera så mycket som möjligt själv.
” Man kan inte läsa sig till allt”
Nathalie Vrankovic går sista terminen på socialpedagogutbildningen (SP) på Stensund. Hon brinner för idrott och hälsa och började sin ”stensundskarriär” med att gå hälsocoachutbildningen här för några år sedan. Kunskaperna från hälsocoach kan hon få användning för i sin nya roll som socialpedagog med fokus på ungdomar.
Nathalie själv tränar en hel del. Hjärtat klappar extra mycket för handboll. ”Jag är en riktig lagspelare”, säger hon, ”jag hämtar kraft i teamet.” Just nu är teamet klassen, där de jobbar mycket i grupp. De övar på familjesamtal genom att ha rollspel, har samtalsgrupper där de delar med sig av personliga problem eller diskuterar teman som drömmar, självbild eller hälsa. Just nu, efter den tredje terminens praktik, bygger de fiktiva behandlingshem med utgångspunkt i sina erfarenheter.
Nathalies grupp har bestämt sig för ett HVB-hem för pappor med barn. ”Det är utmanande att gå i SP ”, säger Nathalie, ”vi har högt i tak och är raka och ärliga mot varandra. Man kommer hit med förutfattade meningar och tror att man vet var man står, men man ändrar synsätt på saker och ting ju mer man lär sig.” Nathalie uppskattar folkhögskolans sätt att lära sig genom att dela varandras erfarenheter och inte bara genom teoretiska studier. ”Man kan inte läsa sig till allt”, konstaterar hon.
”Jag får energi av att vara här!”
Ebba Kåks är en tjugoåring från Hedemora som tränar styrkelyft. ”Jag har hittat en träningsform som jag tycker är KUL! Det är som terapi för mig”, säger hon. Nu går hon på Hälsocoach för att hon gärna vill hjälpa andra människor till bättre hälsa och till att hitta en träningsform som passar dem.
”Utbildningen är väldigt bred, man får så mycket kunskap som man har nytta av i sitt vanliga liv, inte bara om man vill bli PT eller så. Jag får energi av att vara här!”, säger Ebba, som tycker att lärarna gör ett jättebra jobb. ”De brinner för så mycket och är engagerade både i undervisningen och i oss.”
Alldeles i början av läsåret var de ute på en kajakhajk för att lära känna varandra lite närmare. ”Då kände jag att det här kommer att bli bra”, säger Ebba, som gillar att bo i tält och ser fram emot att övernatta vintertid också. Att skolan ligger lite isolerat tycker Ebba är bra. ”Det är skönt. Vi blir som en liten familj. Jag kan släppa allt och bara fokusera på studier, tänka mer och få en klarhet i vad jag vill.” Det lutar lite åt naprapathållet låter det som…